Familjen - samhällets grundbult
Familjen är en märklig plats. För många representerar den livets mening och självklara grundbult. För andra, som fått lida av den, är den förknippad med relationsproblem och ångest. Det är här, i familjen, som den lycklige pappan kysser sin son på huvudet, det här är som mamma stolt svarar femåringen på frågor om den vuxna världen. Här sker diskussionerna med tonåringen och här bråkar man och hustru för att senare förenas i försoningens tårar.
Det är här majoriteten av samhällets befolkning börjar och slutar sin dag, och platsen som många - när det fungerar väl - längtar att komma hem till efter jobbet. Slitet och kämpet, det utförs av många för att upprätthålla hem och familj - dag för dag, vecka för vecka, år för år.
Det är i familjen som den minste lär sig gå, där barnet blir ungdom, där ungdom blir vuxen, och det här här en riktning sätts för våra liv, vare sig vi senare själva måste korrigera den eller inte.
Det är i familjen vi lär oss värdet av oss själva och andra, att ta vara på lek och lycka, men också där vi lär oss tålamod, rättvisa och ansvar.
Ja, det är i familjen vi skapar samhällets så efterlängtade "välfärd", sedan må vi leta tusen lösningar på gator, torg och skolgårdar.
Nyligen hörde jag ett program på public service-radio om de rekordhöga dödsskjutningarna i Sverige. En person med erfarenhet kommenterade hur det på ett tragiskt sätt kan bli attraktivt för en ung person att gå med i ett kriminellt gäng när man blir tillfrågad. Diskussionen om åtgärder tog flera många vändor men konkluderade i hur “alla samhällsinstanser måste samarbeta” för att lyckas. Skola, polis, fritidsgårdar och kommunen nämndes. Familjen nämndes inte alls. För dit har vi kommit, att när vi pratar om samhället och dess beståndsdelar så är det som att familjen inte finns.
Välfärdssamhällets strateger må ignorera den, förlöjliga den, tabubelägga den eller helt försöka eliminera den, men ändå är det bara i familjen som vi skapar en äkta välfärd, en välfärd som kommer inifrån och inte utifrån, och som formar ungdomar som är trygga nog att säga nej till våldet.
Visst bör vi sträva efter ett samhälle som är tryggt för medborgarna, men först måste vi skapa medborgare som är trygga för samhället.
Urban Skargren