“Samhället” - så skulle vi kanske kunna sammanfatta sfären vi lever i utanför kyrkan. Hur ser egentligen en biblisk syn på samhället ut? Här kan vi fundera på vad “samhället” över huvud taget innebär. Vi skulle kunna definiera det som arenan för mänskligt leverne. Här inryms människan och hennes miljöer - “hårdvara” såsom byggnader, gator och torg, men också “mjukvara” som vetenskap, utbildning, vård och media. Var i Bibeln hittar vi något om vår relation till samhället?

För att gå till grunden med ämnet behöver vi gå tillbaka ända till Bibelns början, till Första Mosebok 1. Här hittar vi principerna för mänskligt liv och hela den mänskliga civilisationen. Efter att Gud hade skapat människan i form av en man och en kvinna, välsignade han dem och sade "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden! (1 Mos 1:28)

Detta första och grundläggande bud för människan brukar kallas “den kulturella befallningen” och riktades till mänskligheten som sådan, inte bara till Adam och Eva. Vi skulle också kunna kalla den “civilisationsbefallningen” eller varför inte “samhällsbefallningen”. Den innehåller flera delar:

1) “Var fruktsamma och föröka er” - en kallelse att bilda familjer.

2) “Uppfyll jorden”, en kallelse att utbreda oss geografiskt, att utforska vår planet.

3)  Råd över skapelsen. “Råda” kan också översättas “styra över”. Vi är kallade att på ett ansvarsfullt sätt råda över hela skapelsen.

Att döma av ordningen är bildandet av familjer människans viktigaste uppdrag. Häri ingår ett ansvarsfullt ledarskap som kräver kärleksfull vishet. Bibeln slår genom detta också fast att civilisationer i grunden utgörs av familjer. “Så som det går för familjen, så går det för nationen och så går det också för hela vår värld”, har en känd påve uttryckt det.

Att råda över skapelsen är ett nästan lika mäktigt och förtroendefullt uppdrag. Häri ingår att vårda vår värld på ett långsiktigt och hållbart sätt. För båda uppdragen valde Gud ut oss till sin egen representant på jorden - hans förvaltare - och eftersom vi är Guds avbild kan vi i någon mån leda och råda såsom Gud skulle ha gjort. Gud har kallat oss till att bygga civilisationer och att förvalta skapelsen.

Vi kan lägga märke till att denna grundläggande och primära befallning för människan gavs innan synden - vårt avvisande av Gud - kom in i världen. Detta är viktigt. Det innebär att Guds plan för människan redan från första början var att gå ut i världen och skapa samhällen. Ofta tänker vi kanske att om människan inte hade syndat, så hade vi levt kvar i Eden i en slags paradisisk tillvaro. Att vara ute i samhället och arbeta i vårt anletes svett å andra sidan, blir då ett nödvändigt ont, vårt straff för synden. Vårt uppdrag som kristna begränsar sig då till att evangelisera och vänta på frälsningens dag. Med detta perspektiv bör vi lämna samhället till de ogudaktiga, medan vi kristna ägnar oss åt de andliga, högre tingen.

Som vi har sett så var dock enligt Bibeln vårt uppdrag redan från början att gå ut och skapa civilisationer och ta ansvar för dessa. Det var ett gott uppdrag som skulle utföras av ett gott människosläkte, och även om vi människor står under syndens påverkan så förblir detta vårt primära uppdrag från skaparen själv. Vi är och förblir samhällsbyggare.

Men varför gavs då Eden åt människan? Var det inte en lustgård, en plats vigd åt rekreation och njutning? Ja, om vi får tro våra barnböcker så var det nog mest en vilsam djungeltillvaro. Hur går detta ihop med vårt uppdrag som samhällsbyggare? Låt oss titta på vad det faktiskt står i Bibeln.

“Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den” (1 Mos 2:15) För det första kan vi konstatera att det inte står “för att han skulle njuta av den”, utan för att han skulle “odla och bevara den”. Kanske skulle vi kunna fråga en trädgårdsmästare om vad “odla och bevara” innebär i form av planering, skötsel och noggrannhet? Ordet “lustgård” är också intressant. På engelska används ordet “garden”, vårt ord för trädgård. En trädgård är normalt sett inte vildvuxen, utan en anlagd plats för ordning och skönhet. Det var kanske inte bara vila i Eden ändå.

Genom att placera oss människor just i en trädgård innan vi skulle gå ut i världen, gav Gud oss en förebild för vår stora uppgift: precis som vi skulle odla och bevara den sköna och vackra trädgården i Eden, skulle vi bygga civilisationer och vårda skapelsen med samma omsorg, med samma godhet, med samma ordning och med samma skönhet. Eden var en första grundläggande praktisk kurs.

Nutidsmänniskan tänker kanske ofta på “civilisationen” som en plats för ondska, makt och snedvridna syften. Många längtar till och med bort från civilisationen, ut till den fria och rena naturen. Men då ska vi komma ihåg att Guds syfte med civilisationer är gott. De är tänkta att vara platser präglade av ordning, skönhet och godhet, precis som i Bibelns början, precis som i Edens lustgård.

Här kommer vi tillbaka till frågan om vår tudelade bild av världen och om vi egentligen har en biblisk världsbild av samhället. Enligt Bibeln är samhället inte en plats full med ondska som vi passivt ska åskåda och kanske be för, utan en grundläggande mission för människan, ett gott och vackert uppdrag från Gud, en uppgift som innebär att skapa ordning och skönhet. Att bygga samhällen är vår primära uppgift.

Kanske frågar en del, är det inte Jesu missionsbefallning som är vårt primära uppdrag som kristna? Vi som är frälsta från denna världens ondska ska väl inte ens beblanda oss med världen och dess ondskefulla arenor? Vår uppgift är väl i första hand att evangelisera, göra lärjungar och döpa människor? Plus att viga och begrava, kanske någon lägger till.

Jesus sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er." (Matt 28:19-20)

“Att göra lärjungar” betyder att göra andra till Jesu efterföljare, att lära dem vad han lärde ut. “Lär dem hålla allt vad jag har befallt er”, betonar Jesus. Jesus instiftade ett nytt förbund, det nya testamentet som det också kallas, men han såg det inte som en motsägelse till det gamla förbundet. Snarare sökte Jesus återinföra Guds ursprungliga vilja hos mänskligheten. Gud hade inte försummat eller förändrat sin vilja, det var människan som hade avvikit från den. Jesus hänvisade därför ofta just till skapelsens början. I fråga om äktenskap sade han “Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna?” (Matt 19:4), sedan citerade han ord för ord vad Gud hade sagt i 1 Mosebok 2:24, innan syndafallet. Jesus pekade på ordningen som Gud hade instiftat från allra första början.

Vi kan därför förlita oss på att i Jesu ord “allt vad jag har befallt er” ingår även att fullfölja vårt ursprungliga uppdrag som människor, att bygga civilisationer, att bygga samhällen.

Vad får det här för konsekvenser för hur kristna ser på samhällsfrågor? Samhället blir då inte något “där ute” som vi observerar på avstånd och nöjer oss med att be för, utan i stället blir det något som vi har ansvar att utforma och ansvarsfullt råda över. När ondskan och dess värderingar vill vinna mark, behöver vi som tror på Bibelns gud därför fråga oss - fullföljer vi vårt grundläggande uppdrag som människor?